Annons:
Etikettfilmrecensioner
Läst 905 ggr
Greigh
2013-04-29 09:16

(R) - Antichrist (2009)

När jag hörde talas om den här filmen första gången hade jag bara läst en hel del negativa recensioner av "Antichrist". Ingen verkade uppskatta filmen, men sedan insåg jag vilken typ av människor som gav filmen dålig kritik - Människor utan känsla för filmisk konst, människor som enbart tittar på filmer på det mest simpla, realistiska och självklara sättet. Människor som inte öppnar sig längre än till förutsägbara Hollywood-produktioner och inte accepterar flerspråkiga och kulturella filmer med en högre och en mer omfattande prestanda:

Han och hon förlorar sin lille son, som leder till hennes lidande av fruktansvärda panikattacker. Hennes make är terapeut och trots riktlinjer som aldrig behandlar sina nära och kära, försöker de tillsammans att brottas med hennes våndor, på platsen där hennes ångest blir starkare: Eden, en övergiven stuga i skogen. Den terapeutiska kampen utvecklas till ett krig mellan könen. Hennes demoner finns i de båda och även han kommer undan naturens skoningslösa inneboende ondska. Naturens brutalitet tar över och hans förnuft och lugn blir helt värdelös. Ondskan i sin flöda.

Jag tycker personligen att Antichrist är den bästa filmen av Lars von Trier. Filmen är byggd på känslor, snarare än att förstå dess helhet. Antichrist påminner mig en hel del av David Lynch och Karim Hussains filmer, vilket jag verkligen älskar. Det fanns en hel del symboler i filmen och försökspersonerna var universella och därför förståeliga. Filmen innehåller några av de mest fantastiska bilder jag någonsin har sett. Öppnandet av slow-motion scenen är hisnande och användningen av slow motion används med stor framgång i hela filmen.

Filmen innehåller en minimal ljud-ackompanjemang som är otrolig. Djurens bildspråk är fascinerande och skrämmande med rådjur-födelsen, räven med öppna sår och kråkan. Dessa bilder lägger en stor surrealistisk och fantasy-liknande kvalitet till filmen som förbättrar slutresultatet. Scenen där de älskar runt trädet och omgives av utskjutande händer är vackert kuslig. Visst är det en del av sorg och förtvivlan, speciellt vid filmens start, vilket i sig är att konfrontera på intensiteten av prestanda.

Det är verkligen omöjligt att pussla ihop filmens verkliga budskap. Men min tolkning är att kvinnan hade en förlossningsdepression och faktiskt mördade barnet eller rättare sagt lät det hända avsiktligt. Man fann hennes anteckningar från vinden och det visade sig att hon hade förlorat sin själ under skrivna avhandlingar. Hon hade också torterade barnet med att bära skorna på fel fötter. Vid den första scenen framstod också en tystnadens gråt, som symboliserar en falsk ton av dysterhet. Vid en annan scen så visade det sig att kvinnan faktiskt såg barnet när det stod på bordet. Men som jag tidigare nämnde så är det ingen idé att försöka rationalisera den här filmen, ni kommer aldrig att hitta rätt svar ändå.

Skådespeleriet var otroligt. Filmen i sig var som en skräckinjagande och deprimerande dikt och innehåller en av de starkaste och mest bisarra scener som kan hittas på film. Den sög stundtals in i mig och upprörde mig på ett sätt som gjorde att jag befann mig i en vaken position för resten av natten. Om du har en känsla av mognad och vill uppleva något annorlunda, titta på den här filmen. Filmen innehåller några grafiska ögonblick som vissa kanske inte skulle kunna hantera, men den rekommenderas oavsett detta.

Annons:
Zadeira
2013-05-01 14:20
#1

Den här filmen är riktigt snygg. I början tyckte jag den kändes långsam, men det tog ändå inte lång tid innan jag fastnade för dess komplexitet och framförallt skildring av människan psyke och sönderfall.

Jag hade väntat mig lite mer blod och skräck i den kanske mer klassiska bemärkelsen, men insåg rätt fort att filmen är skrämmande på ett djupare sätt. Och riktigt visuellt snygg.

Upp till toppen
Annons: