Annons:
Etikettfilmrecensioner
Läst 827 ggr
Greigh
2013-05-08 16:18

(R) - The Bunny Game (2010)

Det är verkligen svårt att föreställa sig skådespelerskan Rodleen Getsic förflutna liv. Och eftersom att filmen har diskuterats tidigare här på sajten, så har jag nu valt att ge den ett uppriktigt omdöme och jag hoppas att du som läsare fortsätter att läsa den kommande recension om The Bunny Game.

Det är enkelt att råka upprepa tidigare recensioner om denna film. Men jag ska se till att vara så ärlig jag kan vara och uttrycka mig om vad jag egentligen tyckte om The Bunny Game. Jag hade sett fram emot den här filmen en mycket lång tid efter att jag såg trailern för första gången år 2010.

Detta är den sanna historien om Bunny, en prostituerad crack-hora som gör allt för sitt levebröd. Men en dag blir hon rånad av en kund och förlorar allt hon äger. Hon måste börja om och beslutar sig för att lämna LA och hitta nya kunder i en annan stad. Med (lyckan?) vid hennes sida, plockas hon upp av en lastbilschaufför som frågar om hon har några droger att erbjuda. Istället I sin desperation, erbjuder hon att sälja sin kropp till honom men föraren överväger erbjudandet och istället blir han våldsam och söver ner henne med thinner eller något liknande preparat. Efter detta, börjar ett liv i helvete att cirkulera.

The Bunny Game är en noll-budget film av regissören Adam Rehmeier och kostade i princip ingenting att producera. Den innehåller absolut inga special-effekter och våldet i filmen är verkliga. Reaktionerna, frustrationen, aggressionen och tårarna är på riktigt. Det finns ingenting i filmen, varken manus eller tecken, som läggs in i bakgrunden. Detta är en experimentell arthouse film som framställdes som en terapi för Rodleen Getsic - att återuppleva sitt tidigare trauma.

Jag blev verkligen kär i den enkla, stilistiska och svartvita fotografin i denna film. Det fångade verkligen upp rätt bild av en mardrömslik resa, ner i det dunkla mörkret i helvetet. Musiken i filmen är gjord av det Amerikanska Hardcore / Punk Black Metal bandet "Harassor" och den bygger tydligt upp filmens rätta atmosfär. Det är smutsigt, obekvämt och riktigt rått, det matchar in i varje liten del av The Bunny Game. Även om detta bara är en mycket liten del av vad som egentligen hände, så ger den oss en rimlig förklaring till hur Rodleen hade det när hon blev kidnappad på riktigt. Hon kan alltså känna med sig i rollen som "Bunny" och allt känns levande och äkta.

Den farligaste biten med denna film var att de var tvungna att befinna sig långt ifrån liv och rörelse. Regissören ville inte arbeta med någon besättning alls, han tog alla uppgifter för sig själv. Därför körde de ut i öknen där ingen kunde höra dem skrika, och en konsekvens skulle ha varit om Rodleen skadats allvarligt, då skulle hon ha dött. Den andra konsekvensen handlade om huruvida polisen eller någon misstänkt person skulle hade kommit förbi och sett vad som pågick under inspelningen, då hade Jeff F. Renfro kunnat åka i fängelse för grov misshandel.

Jag tycker att detta är en bra och mycket vågad film om du ser den på riktigt. Det är en psykologisk arthouse thriller och vad som imponerade på mig mest var att filmen inte innehöll enda droppe blod. Allt handlade om de psykologiska konsekvenserna och om hur det sakta bryter ned någon i martyrskap.

The Bunny Game rekommenderas främst till er som gillar djupa, dramatiska och psykologiska filmer. Men vara mycket medveten om att det är en riktig film med en del av verkliga händelser utan några som helst specialeffekter.

Annons:
Upp till toppen
Annons: