2013-05-08 20:29 #0 av: Greigh

Jag är ett beundransvärt stort fan av Nacho Cerdas filmiska stil och det är tack vare hans tidigare film "Aftermath" som jag har börjat utforska fler filmer av honom. Första gången jag såg "Genesis", blåste den verkligen bort mig från fotöljen. Denna fantastiska och vackra filmen (Som är smått baserad på den grekiska historien om Pygmalion och Galatea) koncentrerar sig på ett stort tomt tema. Den bär en utsökt smak med ett mycket störande och konfronterande bildspel. Detta är den tredje och sista delen av Nachos Dead-trilogi. En film som tar ämnet "kärlek och död" till en annan nivå. En film som väcker blandade känslor bland åskådarna.

En skulptör traumatiseras efter sin flickväns tragiska död i en bilolycka. Han gräver ut en skulptur som liknar henne som ett härligt minne, men kärleken och längtan är för primitiv och vad som nu börjar hända, leder så småningom till hans egen död.

Återigen bevisar Nacho att han är en mycket begåvad och modig regissör som har stor kontroll över både sitt bild och ljud språk. Det grafiska är vackert, kamerarörelserna är smidiga och hans användning av Beethovens "Månskenssonaten" är lysande. Genesis är ett surrealistiskt, hypnotiskt och drömmande arbete som är öppet för olika tolkningar. Hur mycket du kommer att njuta av den här filmen är helt beroende på hur väl du kan hantera tvetydiga rader.

Vill du ha ett tips om en film som verkligen värmer kroppen för en stund och samtidigt utlöser mental aktivitet, då är Genesis den perfekta filmen för dig.