Annons:
Etikettfilmrecensioner
Läst 1187 ggr
Greigh
2013-05-18 09:14

(R) - Adam Chaplin (2011)

När jag hörde om Adam Chaplin första gången, ryktades det om att detta skulle vara den första filmen som blandar extrem action med japansk anime och realism av skräck. Jag var väldigt skeptisk till filmen för den utgav falsk marknadsföring på det viset. Detta är absolut inte den första filmen i sin genre. Story of Ricky, Flower of Flesh & Blood, Mermaid in a manhole och Tokyo Gore Police är några av de filmer som tidigare baserade det extrema våldet med  anime och realism av skräck. Men jag gav filmen en chans och jag ångrar inte det:

Denna film utspelas i det fiktiva landskapet Heaven Valley. Detta är berättelsen om en man, Adam, som efter den misstänkta hustruns död börjar att utreda mordet och i att göra så, upptäcker han den lokala maffiabossen: Denny Richards. Här litar man inte på polisen, då styrkan är korrupt och kontrolleras av Denny. Adam konsumeras av ilska och tillkallar en demon som erbjuder honom övermänsklig styrka och mörka krafter. Demonen följer honom under hans resa och lovar att leda Adam till dörren till mördaren om han gör allt demonen säger. Detta släpper loss ett blodigt krig som kommer att föra Adam mot polisen med alla sina mörka allierade. Kampen börjar och det kommer att vara extremt!

Historien om denna film är snävt baserad på James O'Barr s serie "The Crow" och dramat från Johann Wolfgang von Goethes "Faust". Om vi ​​blandar historien med våldet i "The Story of Ricky" blodet från "Braindead" och live action-scenerna ur "Fist of the North Star", då har vi en enkel beskrivning av hur Adam Chaplin ser ut. Regissören Emanuele de Santi har lånat fritt från många av ovanstående favoriter och gjort något helt eget av det.

Även om detta är Emanuele Santi's debutfilm, så har de arbetat flitigt och unikt med produktionen. Adam Chaplin är en oberoende film, men kunde lika gärna var en Hollywood-film. Specialeffekterna är under märket (Hyperrealistic Anime Blood Simulation) och är en relativt ny effekt-funktion som inte har använts för mycket i dessa så kallade "indie filmer". Splatter-effekterna är handgjorda, men en del av byggnaderna, skottlossningarna, stormarna och regnet är konstruerad med hjälp av CGI. Det blir förstås en blandad kontrast som fångar oss in i en form av en levande serietidning, men ibland tar CGI effekterna för mycket fokus och det känns som om du är i ett dataspel.

Vad som gjorde mig besviken var att de utnyttjade alla slow-motion effekter i fel sammanhang. Under slagsmålen fungerade det riktigt bra, men ibland kastade dem in effekterna av helt osammanhängande scener som förstör lite av filmens stämning. Filmens miljö och atmosfär ser ut som ett postapokalyptiskt och sönderfallet Italien i 80-talet. Här finner vi de mest bisarra karaktärer jag någonsin sett. Det är som en korsning mellan karaktärerna i Ryan Nicholsons film "Hanger" och Jim Van Bebber's "Deadbeat at Dawn". Nästan alla karaktärer ser ut som muterade, degenererade freaks och de är väldigt galet.

Jag tycker att Adam Chaplin är riktigt bra, men det är över-hypat att kalla detta för "Världens blodigaste film som någonsin gjorts". Jag väntade en non-stop blod-splattering film som min tidigare recenserade film "Das Komabrutale Duell" men det var inte så blodigt. Jag kan avslöja att det finns en 30-minuters sekvens som endast består av dialoger och detta sänker mitt betyg av filmen. Visst, det är viktigt att knyta ihop en bra historia framför våldet, men jag önskade att de kunde har smällt ihop berättelsen med våld så att det inte blir för långt mellan raderna.

Om du gillar extrema filmer som är fyllda med skarp-laddade actionsekvenser, fontän-eskalerade blodutgjutelse och snygga "Matrix"-drag så är detta definitivt en film för dig. Vissa scener är hur snyggt gjort som helst och slutar inte att förvåna någon.

Annons:
Upp till toppen
Annons: