Jag såg tre skräckfilmer (tyckte jag) på TV när jag var barn som jag inte har glömt. Eftersom jag kommer ihåg dem fortfarande 65 år senare så är det bara att konstatera att jag nog inte borde ha sett dem. De hette "Fyren", "Spegeln" och "Dimman"- alla tre ingick i en serie filmer som Alfred Hitchcock presenterade (men inte hade regisserat). Idag hade de nog inte känts märkvärdiga alls…

Ser att jag inte var ensam att bli skrämd. 😁

Förmodligen originalet av Det. Var en av de första skräckisar jag sett, och var väldigt ung då. Minns att jag läste boken när jag var 10 och såg miniserien ganska snart efter. Det sitter kvar. Men annars har det varit så stor skillnad mellan gamla filmer och nyare filmer att jag inte riktigt vet exakt när jag såg vad.

Jag minns the Blair Witch Project som en sådan film. I dag tycker jag inte den är läskig, men jag kan fortfarande känna hur det kändes när jag som barn vägrade gå hem själv efteråt utan fick kompisens föräldrar att följa mig.

The Blob från 1988, fast minns egentligen bara en scen ifrån den filmen (någon blir neddragen i en diskhos avlopp). Såg den när jag var väldigt liten (men storebror när vi var i stuga i Idre en sommar och mina föräldrar var ute och dansa eller något sånt).
Minns att det först var något år senare som jag blev rädd när jag tänkte tillbaka till speciellt en scen. Aldrig sett den igen och i dagsläget skulle den nog inte kännas jätteläskig.

Originalen av The Ring filmerna är också en sån där film där känslan satt kvar superlänge efter och som jag inte känner mig sugen att se om pga det.

#2: Den minns jag också tydligt.

#0: Jag älskar Stephen King. Bäst tycker jag Pestens tid är. Den är ca 6 timmar lång och jag har sett den 10 ggr.

#7: Men det är inte skräcken i hans filmer jag gillar egentligen. Utan King är en utomordentlig människokännare och personskildrare. Det gillar jag. Klipp ur Pestens tid.

#8: Trash can man

Scream 😁 nu tycker jag inte den är läskig men den sitter kvar i minnet från första gången jag såg den.