… Fortsätter en konversation från denna tråden med svar till Zadeira.

Nu har jag sett Devils Den! Verkligen ett intressant avsnitt. Oavsett vad man tror så var det definitivt creepy och väldigt känslosamt på sina ställen. Om man sett mycket av serien så tror jag definitivt man märker att nog fan började de bråka på riktigt om liksom verkligen INGENTING, vilket inte direkt hör till det vanliga. Sen när de intervjuade ena killen som varit inlåst där när han var ung… det var tungt. Återigen, oavsett vad man tror, så var det otroligt känslosamt och det märktes att HAN verkligen trodde 100% på vad han säger sig ha upplevt när han befann sig där. Hans känslor och tårar kändes absolut genuina. Gillade också att de inte typ drog in några dömande kommentarer eller rotade i varför han varit inlåst där tidigare. Att de inte var typ "ja men du kanske inte skulle ha begått brott så du hamnade där då" eller nåt.

Gillade avsnittet skarpt. Men nu blir det säsong 21 tror jag att jag är på som jag tänkte jag ska se från början. xD

#1 Jag tycker Devils Den är så läskig för man ser verkligen hur påverkade de blir. Om man som jag följt serien sen början har man lärt känna dem vid detta laget, och när de reagerar som de gör känns det väldigt äkta i just detta avsnittet. Det är många gånger deras reaktioner i andra avsnitt känts lite sådär "mäh", men i detta avsnittet kändes deras påverkan så äkta. Sen om det är spöken, demoner eller bara rent av att det är ett tungt och otäckt ställe låter jag vara helt osagt, men något påverkade dem i alla fall mer än många andra platser gjort.

Det finns ju några såna guldkorn. Jag kan inte nämna avsnitt på rak arm men det finns ju avsnitt där de faktiskt verkar mycket mer autentiskt påverkade än i andra. Det verkar vara mycket mer sådant nu när teamet ändrades sedan Nick Groff slutade och Billy och Jay fick plats i teamet.

#2: Ja jag håller helt med. Det var nästan obehagligt att se t:ex hur aggressiv Zak blev vid ett tillfälle, i sin hållning, ton, kroppsspråk, osv. Han som annars är en väldigt "skojig" person, eller hur man ska säga. Som introt till förra avsnittet jag såg nyss. De var på ett hotell i New Mexico som hette typ El Rancho eller något liknande. Där det på 30-talet eller nåt sånt bott många kändisar där för att de filmade mycket westerns i närheten.

Hur väljer karln att göra introt? Han "galopperar" in i bild, säger "yeehaw, we're in New Mexico…" och man hör de andra skratta utanför bild. Och han säger direkt "we're keeping this intro. It's silly. It's my sense of humor!!!!" xD

Och i ett annat avsnitt var de jag tror också i New Mexico på en tågstation som funnits där i eeeeevigheter, och där de fortfarande kör ett gammalt ånglok från den tiden, och de som arbetar där är klädd som de var för 100 år sen, och det är liksom lite av en "attraktion" typ. Och Zak säger till Aaron som står framför ångloket "we're actually going to be investigating ON BOARD the train, while it's moving!" Och Aaron hoppar upp i luften av lycka - sen gör de FREEZE FRAME men bara på honom, och Zak säger "Wow I've never seen him stay in the air this long out of joy. Aaron? Hey, blink if you can hear me!" Så animerar de att han blinkar två gånger, och Zak säger "alright you can come down now" och så ploppar han ner på marken. 🤣

Så ja de har verkligen sina stunder då de kan vara otroligt larviga och fåniga men älskar det också. Så när jag såg Devil's Den så… ja det var verkligen en extrem kontrast. Liksom, det kändes inte ens som om det här är samma snubbar som spexade som de gjorde i ovan nämnda exempel.

Och sen även om vi säger att de inte upplevde nåt FAKTISKT paranormalt där på fängelset, så är ju sanningen och faktum att det HAR hänt hemska saker där. En person hade tagit sitt liv där. Många andra hade UPPLEVT att de sett saker eller hört saker som inte borde kunna vara där. Och då att vara inlåst i ett pyttelitet rum när det är kolsvart och man tror sig se en skepnad som man känner är ondskefull? Ja, gud paniken man måste ha haft! Och sen kommer Zak och teamet och hör om detta, och sedan blir lämnade ensamma där… Då är det egentligen inte alls konstigt att de blir genuint påverkade. Om det var av nåt övernaturligt eller bara av vart de var och känslan av att vara där och enbart psykologiskt spelar för min del ingen roll. Det blir ju verkligt för DEM ändå.

Jag skulle ha kissat ner mig om jag hade blivit ombedd att sitta ensam i ens en minut i en av cellerna i totalt mörker. Oavsett om jag faktiskt ser/hör/känner något så skulle jag få för mig att jag såg djävulen själv som kommit för att hämta mig…

#3 Jag tycker det var sjukt obehagligt när Zak blev som besatt och var uppe i Jays ansikte och typ skrek att "han har tagit allt från mig" eller vad det var. Som att han var helt tom och nån verkligen tagit allt från honom, han var helt förstörd.

Jag själv lider av grova sömnparalyser ibland och det är ju inget paranormalt. Men det upplevs så i stunden, som att en demon är där och försöker döda mig. Kan tänka mig att då vara inlåst i en minicell där man inte ens kan tända lampan själv hade satt såna sjuka spår, oavsett om det vara paranormalt eller helt vetenskapligt förklarat. Det hjälper liksom inte i den stunden att det är "helt normalt". Och då som ung dessutom helt utan trygghet, tror fan att det är dåliga energier kvar i de lokalerna!

Hade aldrig undersökt nåt ställe ensam för jag är skiträdd, men hade gärna varit med på en GA-utredning på en mindre läskig location typ Winchester Mystery House eller Lizzie Borden House. Och Zaks museum hade jag verkligen, verkligen velat besöka!

#4: Ja, han skrek "they took everything from me!" och det märktes att det var exakt vad han kände i ögonblicket. Verkligen obehagligt att se. Han såg så trasig ut.

Och ja, jag vet vad du menar. Jag lider också av grova sömnparalyser. Man tror ju i ögonblicket att nu är demoner eller djävulen eller ett monster här för att mörda mig och slita mig i stycken. Och det finns inget man kan göra åt det. Det ÄR ju verkligt för en just i den situationen. I de ögonblicken. Man ser ju vad man ser, man känner ju vad man känner, man hör det man hör. Jag har hört dova morranden som från enorma vargar, jag har känt klor som klöst mig, och jag har sett varelser klättra upp i min säng.

Så verkligen tanken på att vara inlåst någonstans där man även om man lyckas ta sig ur paralysen och kan resa sig så är man ändå fast… nä usch.

Ja jag minns att i någon tidig säsong hade de något specialavsnitt då de undersökte något mer harmlöst ställe och då hade de bjudit in en del fans. Typ 10-15 stycken eller nåt. Kommer inte ihåg vart de var, eller hur de valde ut personerna. Men en sån grej skulle jag kunna vara okej med. Men jag skulle aldrig följa med dem till den vanliga typ av platser de besöker eller bli inlåst med bara dem fyra och så jag i totalt mörker. Stackarna hade fått försökt rulla ut min stora kroppshydda efter några minuter medan jag stinker kiss och gråter efter mamma… 😂